My dream become reality

Jag vet inte riktigt vart jag skall börja faktiskt....... De här veckorna då jag inte har skrivit något har varit de viktigaste veckorna i mitt liv som nu har förändrat hela min framtid.

Det var väldigt intensivt de 2 veckorna innan jag åkte till London. Jag tränade som en tok på musikteori och jobbade på mina låtar som jag skulle spela upp på Audition. Dagen kom och jag tog min väska och drog iväg till London med min käre mor.

Lördag den 22/1 - Väl framme fick jag ett lyckorus i hela kroppen som sade till mig att den här staden var något speciellt och att den här vistelsen skulle bli ett minne för livet. Vi checkade in på hotellet som låg i Russle Square i Centrum och sedan gick vi nedåt stan och åt vår första måltid på en mysig pub. Efter det gick vi en lång promenad för att kolla runt i området och vi spontan hoppade på en Turistdoubledecker som åkte runt i 2 timmar. Så vi fick se en väldigt stor del av London redan första kvällen. Guiden på bussen var helt fantastiskt och han betalade oss våran hemresa och visade oss vägen hem. Helt fantastiskt människa, lika stor som bussen själv och han kallades för Big Phil. Väl hemma på hotellet igen somnade vi som två stockar med en gång.

Söndag den 23/1 - Bestämde vi oss för att vi ville åka och tjuvtitta på skolan så man fick ett hum om hur den såg ut. Det pirrade i kroppen på mig när vi väl kom fram och jag såg texten på huset med skolans namn. Vi kikade in i fönstret lite och då kunde jag mentalt förbereda mig lite inför tisdagens audition. Efter det tog vi en öl på en mysig resturang med världens bästa servitör. Därefter gick vi runt och tittade på staden igen då det fanns fantastiska saker att se. Vi stannade till vid en vacker kyrka som vi ville gå in i men den var tyvärr låst. Då kommer det fram en gubbe till oss som påstår sig jobba där och ber att få visa oss kyrkan. Det slutade med en privat guidning på 3 timmar runt hela London. Vi fick se allt ifrån Tom Jones hus, James Bonds inspelningsplatser till premiärministerns hem. Sedan fick vi släpa oss hem till hotellet där vi återigen slocknade med stört!

Måndag den 24/1 - Blev det shopping så plånboken började gråta. Men är man i London så får man faktiskt unna sig det. Jag hittade en del snygga kläder och skor som jag köpte. Framåt kvällen gick vi till Piccadily circus där vi skulle se Grease musikalen. Det var fantastiskt häftigt att få se just den musikalen i London. Den var väldigt bra och jag tyckte att Danny gestaltade rollen väldigt bra. Men bäst av alla var han som spelade Vince Fontaine. Sicken jääääädra röst!! Jag köpte programmet så att jag nu kan läsa om alla de som var på scen. Nöjda och belåtna åkte vi sedan hem mot hotellet. Eftersom det var dagen innan audition så ägnade jag och mor massa tid till pepp talk och fokusering på morgondagen. Jag hade svårt att sova den natten men till slut gick det.

Tisdagen den 25/1 - Upp tidigt med tuppen för att samla fokus och koncentration inför dagens auditon. Packade gitarren och drog iväg till skolan. Väl framme gav mor mig en lyckospark och då gick jag in i dimman. Väl inne i skolan fick jag anmäla mig och satt ned och väntade. Robert kom efter en stund som var min kontaktperson sedan första början. Jag följde med in på hans kontor där jag fick ange uppgifter. Han visade mig sedan runt i alla lektionssalar och övningsrum FULLT med instrument och studiomaterial. Han berätta massa saker om skolan och öste massa information över mig. Han lämnade mig sedan i ett rum där jag skulle vänta på "Cam" som är den ansvarige för Songwriting utbildningen. Han kom och jag blev väldigt väl bemött. Vi satte oss ned och han frågade mig massvis med frågor om mitt liv. Vad jag gjort innan, erfarenheter, utbildningar, mål, visioner, musik etc. Efter mycket anteckningar så förflyttade vi oss till ett annat rum där jag fick spela mina 2 egna låtar. Han antecknade och gav sedan respons efteråt och vi diskuterade lite hur jag tänkt kring texterna och han gav tips och råd på vad man skall tänka på etc.
Sedan kom det jag fasat över... Det HEMSKA teoriprovet! Det gick inte alls bra då jag var helt lost på de engelska termerna. Gehörsdelen gick däremot mycket bättre och jag kände mig ändå lite nöjd efteråt. Sedan följde han mig upp tillbaka till Roberts kontor där han tackade mig för min insatts och där jag fick avsluta med några sista ord med Robert. Jag sade hejdå och gick ut ifrån skolan. Jag var helt tom.. Jag hade svårt att känna någonting över huvud taget då det varit min dröm i så många år. Och nu var jag så nära drömmen!
På kvällen gick vi på Lejonkungen (musikal) som är det bästa jag någonsin sett. Jag rös genom HELA föreställning. Scenografin, rösterna, dansarna, ja ALLT var helt awesome! Efter det gick jag ut med en kille som jag träffade på Audition som gick på skolan - Gitarrutbildningen. Det var jättekul och fick höra massa saker om skolan. Det var en fantastiskt bra avslut på Londonresan.

Onsdag den 25/1 - Var det dags att åka hem. Många tankar gick runt i huvudet och jag försökte att tänka på annat. Väl hemma i Göteborg hämtade jag min bil och körde hem mot Markaryd. I bilen gick det 1 miljard tankar. Hur skall detta gå? Kommer jag in eller inte? Kan min dröm bli verklighet?
När jag kommer ut ur bilen när jag står utanför internatet kom samtalet som förändrade hela min framtid.
Jag kom in......... JAG KOM IN!!!! Jag började gråta som en tokstolle och hyperventilerade som bara den. Robert kunde inte sluta skratta åt min reaktion och sade att de inte kunde göra något annat än att erbjuda mig en plats på skolan då det tyckte om mig väldigt mycket.

Torsdag den 27/1 - Nu sitter jag på mitt rum och försöker korta ner allt så gott det går. Jag kan inte beskriva hur jag känner mig nu. Jag har verkligen drömt om att få göra det här i så många år och nu är min dröm en verklighet. Jag kan verkligen inte förstå vad det är som har hänt mig, och vad som kommer att hända mig. Jag är fortfarande i chocktillstånd och vet inte riktigt hur jag skall komma till insikt om att detta är verklighet!
Mina tårar rinner ner från min kind av lycka. Jag tänker på alla människor som finns i mitt liv och som ALLTID har stöttat mig i alla mina val. Jag har alltid gått min egen väg och kämpat för det jag vill. Och nu har det verkligen lönat sig. Det hade aldrig gått utan mina fantastiska föräldrar som villkorslöst älskat mig och stått vid min sida i alla situationer jag satt mig i. Det hade aldrig gått utan mina fantastiska systrar som pushat mig och gett mig så fina vitsord. Och min fantastiska släkt som varit de bästa suporterna man kan ha! Och det hade aldrig gått utan er.... mina fantastiska vänner!

* "Jag tror på dig Louise"
* "Du kommer bli något stort"
* "Du är en stjärna"
* "Jag skall följa dig i allt du gör"

Ni har gjort min dröm till verklighet! Ni har gett mig självförtroendet och kraften till att våga ta så stora beslut som jag fått göra i mitt liv. Ni har gjort mig till den jag är idag. Jag älskar er av hela mitt hjärta!!!!!
Varenda dag när jag var i London så läste jag Alla de sms jag fått varenda kväll innan jag gick och lade mig. Jag fick kraften att ge allt som bara fanns genom era ord. Det tar in 6 stycken från hela världen på denna utbildning och ni gjorde det möjligt för mig.. Och de valde mig.

Jag vill bara säga tack...... Tack för att ni gör mig till den lyckligast människan i hela världen.


I am now living my dream.

Musikal, rep, mobil, vilse, lianvideo

Jag har hört att man kunde kolla hur många besökare man hade på sin blogg. Och till min förvåning när jag gick in och tittade så hade min blogg haft över 440 visningar på mindre än 2 veckor! Det är galet roligt och jag blev helt chockad. Det uppskattas fruktansvärt mycket att det är såpass många som läser den. Det hade jag aldrig trott, tack för det!

De senaste dagarna har jag hunnit med en del trevligt faktiskt. I Söndags var jag på Göteborgs operan med Alex och tittade på Sunset boulevard musikal. Det var en galet snygg scenografi med duktiga skådespelare/sångare och dansare. Dock inte så fartfylld som hade fallit mig mer i smaken men mycket proffsig och intressant ändå! Sedan gick vi på bio med hans vänner och såg "Himlen är oskyldigt blå". Svensk dramakomedi skulle jag vilja kalla det. Jag skrattade en del och jag tycker den var hyfsat bra! En mycket trevlig kväll med fantastiska människor. Köpte mig även en ny mobiltelefon då min gick sönder på nyårsafton (som vanligt). Trotts att jag gick in och sa till försäljaren i butiken exakt citerat "Hej jag vill ha en dålig mobil utan funktioner där jag får plats med alla kontakter, den ska helst kosta runt 300 kronor" så slutade det med att jag gick där ifrån med en Android Xperia mini pro. Jag får skylla mig själv när jag inte kan säga nej helt enkelt. 

I måndags + tisdags + onsdag så har jag repat, repat och pluggat musik. Jobbade på en ny låt som jag tänkte spela i London.

Igår torsdag hade jag ett långt samtal med min fina Josefin Alatalo som jag delat den nyköpa bilen med. Har saknat henne, nu dessvärre vill hon skriva av sig på bilen så jag blir då ensam ägare. Det innebär ju bara mer fri tillgång till mig men det var ändå kul att äga den ihop med henne. Sen åkte jag till Anders och jobbade i studion och började jobba på en låtidé och kvällen avslutades med en spelkväll i underbart sällskap när Lina kom hem. 

I morse var det upp och hoppa och vi jobbade återigen på morgonen i några timmar. Sedan åkte jag och hämtade ett paket som jag beställt från en musikhemsida. Det innehöll en del stränar och 3 stycken gitarrhängare som man sätter på väggen. Mitt rum är knökat med instrument så det skall bli skönt att kunna sätta upp dom på väggen så det blir lite plats. Tog även farväl utav min syster som flyttar till Australien nu och om jag känner henne rätt så kommer hon att stanna där väldigt länge. Jag önskar henne all lycka! Jag vet att hon kommer klara sig galant. Nu är jag äntligen tillbaka i markaryd efter att ha kört vilse till Hässleholm med Miriam och jag är nu ensam på internatet. Det är så himla skönt att få vara tillbaka då jag kan börja fokusera på studierna igen. Sprang direkt in i danssalen och repade och andades den saknade doften!

Nu ligger jag i min efterlängtade säng och tittar på snuten i Hollywood.

En Tanke slog mig nu........ Det är bara 2 veckor kvar tills jag åker till London på intervjun, helt galet. Det pirrar i magen.

OBS!

Hittade ett klipp från Brasilien där jag åker lian som Tarzan i Amazonas djungel! Inte riktigt lika framgånsrik som Jane var i djungeln kanske. Men jag bjuder på den! 

Massvis med kramar.

Summering

Ja.. Nu har vi gått in i ett nytt år. Ett nytt år med nya möjligheter och utmaningar att se fram emot! 2010 har varit ett fantastiskt och betydelsefullt år i mitt liv, det är nog tom det år som jag varit med om mest saker.

Januari - Februari: Då jobbade jag med Junior Productions på olika uppdrag i Sverige och i Norge med barnunderhållning och artisteri. Jobbade även på en kristen montessoriförskola här i trakten där jag bor. Det är nog ett utav de mest givande jobben jag haft. Jag fick verkligen en ny syn på barn och dess sätt att vara. Sen är även montessoripedagogiken (enligt min personliga åsikt) den bästa och det mest utvecklande inlärningssättet ett barn kan få. Får jag möjlighet så skulle jag sätta mina framtida barn på en sådan skola. Barnen var så smarta och intelligenta att man nästan kände sig inkompetent själv.

Det var en fantastiskt fröjd att få gå upp varje morgon och mötas utav barnens leende och spring när man kom in på förskolan. "ÄÄÄÄNTLIGEN KOM DU LOUISE, så vi har väntat heeeeela morgonen!!". Jag fick faktiskt ett speciellt band till ett utav barnen som var väldigt fäst vid mig. Hon frågade om hon kunde få mitt telefonnummer så att hon kunde ringa till mig på kvällarna och säga god natt. Och hon önskade att även att jag kunde bli hennes mamma när hennes egen inte var med henne. Så dessa månaderna var betydelsefulla för barnens och min egen utveckling och det är jag evigt tacksam för! Underbara kollegor och en fantastisk chef som dessutom frågade om jag ville jobba som personlig assistent för hennes son med funktionshinder. Det var en stor ära att få den förfrågan eftersom hon var villig att ge ansvaret för sin ena hälft i mina händer. Tyvärr fanns inte tiden till så jag var tvungen att tacka nej.

Mars: Min häftigaste upplevelse var på väg att komma. Jag packade mina saker och flög till Brasilien med familjen. Vi åkte in och bodde mitt i Amazonas djungel i en vecka där jag fått se de häftigaste sakerna en människa kan se med egna ögon. Vi badade med krokodiler, anakondor, pirayor etc. Vi åkte ut med kajak mitt i natten i floden och fångade krokodiler som vi fick hålla i och klappa (om man vågade). Vi fiskade pirayor som vi sedan åt upp. Vi fick se en tarantella (spindel stor som en mans hand), sengångare, papegoja, rosa delfiner och mycket mer.
Vi hälsade även på en inhemsk familj som har levt i djungeln i urminnes tider. RIKTIGA MOWGLIS!! Där stod jag, svensktalande tjej som blir lite sur om man får smuts på kläderna och såg på en kille med bara kalsonger, smuttsig kropp och en död sköldpadda i handen som skulle bli hans måltid som han fångat i djungeln. Men hans blick var precis som min, vi är av samma kött och blod men ändå så olika. Man kan ju säga att man fick ett annat perspektiv på livet och man tänker efter lite mer nu innan man klagar.

Efter den fantastiska veckan bara det iväg till Rio de Janeiro där vi var de resterande veckorna. Jag har brasilianska vänner som jag fått via jobb så en god vän till mig vid namn Thiago visade oss runt, tog oss till de bästa klubbarna, de bästa stränderna, resturangerna etc. Fick även åka hem till han och träffa hans familj och se hur han bodde. Man kunde inte njuta mer!
Pappa har även en kund till honom som blivit en god vän. Och han har startat ett hem för hemlösa gravida kvinnor och barn som han drivit i X antal år. Så vi var välkomna dit och fick bo där i 2 nätter för se hur de hade det. Där fällde man många tårar kan jag tala om. Det var flickor som var 13-14 år som levt som prostituerade på gatorna som hade HIV och var gravida. Man skapade även där ett starkt band till dessa kvinnor och barn som man ens inte kunde kommunicera med. Efter det var det hemfärd. Gissa om man fick mycket tankar på väg hem i planet. Ett annat perspektiv om livet växte inom mig.

April - Juli: 

Åter en ny säsong på Liseberg öppnade och jag fick väldigt mycket arbetstider. Parkunderhållningsavdelningen var min avdelning där jag jobbar som kanin/artist runt om i parken. Jag har även visat mina chefer att jag älskar att skriva musik och sagt till dem flera gånger att jag velat skriva musik till föreställningar som är runt om i parken och på scenerna. Och nu när det började fick jag ett besked som jag chockades rejält över. Jag fick ett jobb vid sidan av som låtskrivare till ett nummer i en cirkusföreställning och jag blev överlycklig! Jobbet utfördes tillsammans med en låtskrivare som är en god vän till mig. Jag fick även hjälpa till att utveckla scener i föreställningen och tillsammans med de deltagande och delade även "den mänskliga" huvudrollen. 
Så detta året har jag fått väldigt mycket tillbaka från Liseberg och jag är sååå himla glad att jag fått det bevisat att det lönar sig att vara framåt och visa vad man vill och vad man kan.

En god vän till familjen gick bort i Mars strax efter vi kom hem från Brasilien och det tog hårt för många i omgivningen. Det gav mig mycket inspiration även genom upplevelserna tidigare detta år och det resulterade till att jag skrev en låt som kom att betyda väldigt mycket för 2010 och mitt kommande låtskrivande. Den jobbades fram tillsammans med Anders (min sammarbetepartner) och vi kände att vi var väldigt nöjda med den så vi ville ge den en chans till att komma ut. Vi skickade in den till "Svensktoppen nästa" som är en utav Sveriges största musiktävlingar för osignade Artister/låtskrivare. Och till min största förvånan så fick jag ett samtal från en kvinna som talade om att de valt ut vårat bidrat av många många sökande över hela Sverige att representera västra götaland. Jag blev chockad och skakade och insåg inte hur stort det var för mig förens det närmade sig.

Detta resulterade till att jag skulle spela denna låten som betyder mest av alla låtar jag skrivit, Live i radio och inför stor publik inne på Liseberg av alla ställen! Sådant flyt, det blev ju på hemmaplan då ;)
Så väl den dagen då jag fick stå på Taubescenen på Liseberg med fullt kompband (Anders, Martin H, Per och Martin F) var en känsla som är för mig obeskrivlig. Jag fick sjunga för Sverige något som jag skapat själv som kommer från mitt hjärta. Inte nog med detta. Efter denna spelning fick vi reda på att Jurryn valde våran låt som vinnarlåt så vi gick vidare i tävlingen och skulle då tävla om finalplatsen. Dessa månader svävade jag på moln. Vi spelade en gång till i radio och inne på Liseberg men gick tyvärr inte till finalen. Men jag gick iallfall hem med flaggan på topp. Kunde inte vara mer nöjd! Tackar fortfarande för allt stöd av släkt, vänner, bekanta, kollegor, chefer etc som alltid ställt upp och trott på mig och stöttat mig! Ni alla är guld värda och ni har lyft upp mig något så fruktansvärt.
Efter detta insåg jag att jag ville göra en stor investering inom musiken så jag gick och köpte mig en hemmastudio där jag kan producera och jobba själv i.

Jag sökte även till musikteaterskolan Bjärnum tidigt inpå sommaren då jag hört av många vänner som gått där att det var en jättebra skola. Jag Gick på min första riktiga audition som kom att vara en stor erfarenhet för mig. Det var dans, teater och sångprov. Dansen gissar jag på att jag såg ut som bambi på hal is. Var inte alls beredd på att dans var så svårt och det var ett hastigt tempo! Men skratta det gjorde jag iallafall som tur var. Teatern var nog det som kändes allra bäst trots att jag aldrig gjort teater innan. Jag hade inget att förlora så gick bananas totalt. Sånginsattsen blev jag besviken över med tanke på att det var min starka sida men det var bara att sträcka på mig och åka hem med rak rygg och vara nöjd med min insatts. Jag fick tyvärr sedan besked om att jag inte kom in och självklart blev man deppig med tanke på att man ändå ville. Ett tag efter det så fick jag ett nytt erbjudande om att de ville ha mig på den rena teaterlinjen på skolan en bit därifrån. Där fick jag mig en liten funderare med tanke på att jag redan smält det att jag inte kom in tidigare. Efter lite om och men så bestämde jag mig för att haka på till hösten.

Augusti - December:

Då började jag i skolan och flyttade ner till Småland för att studera teater. Jag gick in med inställningen om att detta kommande läsåret skulle bli väldigt målinriktat med eget ansvar och vilja. Jag ville ta med det teatraliska i mitt musicerande och utnyttja året till en massa individuell träning. Och det är precis vad det blev. Jag har lärt mig otroligt mycket om teater och vad det innebär. Har även fått erfarenheter om hur det är att stå på scen utan ett instrument i handen. Det var en häftig känsla när jag väl vågade göra det fullt ut. Det har varit mycket slit och jobb men för mig är det bara positivt och jag älskar att jobba hårt och vara nöjd över resultat! Det finns inget bättre än att gå och lägga sig på kvällen efter en dag med hård träning. Då sover jag som bäst. Massa fina människor på köpet gör det inte sämre direkt.
Vid sidan av teatern så letade jag vidare efter olika slags låtskrivautbildningar utomlands. Jag hittade en som jag kände var perfekt för mig i London som jag skrivit i tidigare inlägg (så jag fattar mig kort). De visade intresse när de fick höra min musik och kallade mig till möte i Januari. Så jag började repa ordentligt under denna perioden parallellt med teatern.

Men mitt under en intensiv showperiod och 2 dagar efter min födelsedag så gick min gammelfarmor bort som är och var hjärtat i våran släkt. En fantastisk människa. Det tog mig hårt att bli av med en ytterligare fin människa under kort period.  Men hon blev väldigt gammal och naturen har sin gång och hon lämnade kvar massor med styrka som jag kommer ta med mig i mitt liv. Hon var från Australien och någon dag skall jag åka dit och hälsa på henne, för det är där hennes själ hör hemma.
Sedan kom vinterlovet som var väldigt välbehövligt för mig. Det blev begravning där låten "genom mina lungor" spelades. (Låten jag tävlade med i svensktoppen nästa). Det var en fin begravning och livet gick därmed vidare. Under lovet nu så har jag vilat upp mig ordentligt och fått tid till att ta hand om mig själv och träffa nära och kära. Älskar julen men blev självklart febrig den 23 som jag har blivit dryg i 7 år i rad. Mamma fick vikariera för tomten och det blev en mysig afton.
Nyår närmade sig och det firade jag tillsammans med en gammal god vän vid namn Matsson som jag värnar om väldigt mycket! Tillsammans med han och hans vänner så fick vi en väldigt trevlig kväll. Tyvärr så angav jag inga nyårslöften i år. Kände att för mig räcker det med de vardagliga mål som jag sätter upp och fokuserar och strävar istället efter det som komma skall.

2011:  Jag har även lärt känna 2 personer vid namn Kajsa och Alexander under hösten som jag beundrar väldigt väldigt mycket. De har den där kämparglöden i ögonen som är väldigt sällsynt hos oss människor. Sedan första gången jag såg dem så visste jag att det var något speciellt med dem. De ser alltid det positiva i alla situationer, De tränar stenhårt för att nå sina drömmar och de ger aldrig upp. Jag hoppas att fler människor får chansen att träffa dessa 2 och se det som jag ser för dem är en stor inspirationskälla för mig och många andra. Fruktansvärt ödmjuka och jordnära, jag är glad att ha fått lära känna dem. :)

Så nu sitter jag här. I 2011 med hela världen i min hand och det känns fantastiskt underbart. Jag är lycklig och längtar efter vad framtiden kommer att erbjuda mig. Det finns ingen annan väg än framåt och den tänker jag ta, gör du det med för det är du värd!

Jag avslutar här med låten "Genom mina lungor" som jag tillsammans med Anders skrivit och med det önskar jag er ett fantastiskt år!

Ps: kom på att jag köpt en bil också!